Frida Fröberg, doktorand på Forum

Som har hittat ett tidsfönster. Det låter fascinerande, berätta!
- Ja, det kan man säga. Jag arbetar med ett jättespännande material från Statens folkhälsoinstitut, FHI. Åren 2008-2009 har man gått ut med en enkät till ca 800 personer och frågat om spelproblem för att får en ”ögonblicksbild”. Liknande studier har gjorts i Sverige och flera andra länder tidigare.

- Men det unika här är att man har gått tillbaka till alla ett år senare och ställt samma fråga igen: har du spelproblem? Då kan vi se incidensen, hur många som får problem på ett år. Oftast tittar man på hur många som har problem.

- Då får man ett tidsfönster som öppnar sig – och man kan börja titta på vad som gör att man får, eller inte får, problem med sitt spelande.

Värdefull information om man vill arbeta förebyggande?
- Ja, det är den informationen man vill ha om man ska arbeta med prevention. Om man riskerar att hamna i svårigheter, då kan man förhindra det om man vet varför.

Tittar du på en specifik åldersgrupp?
- Jag tittar på gruppen 16-24 år och är intresserad av att också titta på skolresultat och betyg.

Nämn en viktig arena för förebyggande arbete.
- För den här gruppen är skolan en viktig arena för prevention.

- Tidigare studier har visat att dåliga skolprestationer ger svårigheter senare i livet. Jag vill undersöka om det kan vara så även med spelproblem, om det följer med senare i livet.

Innan du började på Forum så arbetade du på just FHI?
- Jag har alltid velat arbeta med förebyggande frågor och det fick jag göra på FHI. Jag gjorde bland annat en kunskapssammanställning kring spelberoende och kunde konstatera att det finns ett stort behov av forskning och insatser på området. Jag har också en klinisk bakgrund som psykolog och har arbetet på Maria Ungdom och på Forum har jag utvecklat behandling för spelberoende ungdomar.

Vad händer mer under 2012 för din del?
- Under våren kommer jag att ha min halvtid, som man ska göra när halva avhandlingstiden har gått. Och under hösten kommer jag att arbeta med nya artiklar.

 

 

Luki Hagen, administratör på Forum

Vad har du för starka minnen från Forumtiden?
- Jag kommer att tänka på den första tiden, när vi var pionjärer. Vi satt på Maria Ungdom då och det var bara jag, chefen och en statistiker. Sedan började det fyllas på med doktorander. Det var i februari och semeltid och jag och chefen turades om att bjuda på semlor. Det är ett bra tips - att lära känna varandra över semlor!

Tycker du att forskningsklimatet har förändrats över tid?
- För egen del var jag mer direkt inblandad i forskningsprocessen förr, med att beställa artiklar och i anslagsförfarandet med mera.

- Jag var också delaktig i publikationer, som till exempel "Consulting for substance abuse: Mental disorders among adolescents and their parents".

Hur tycker du anslagsklimatet är nu jämfört med tidigare?
- Det är nog tuffare att vara forskare idag. Man ska ha ett namn och man måste vara inne på "rätt ämne" för att få forskningspengar.  

Finns det något som har överraskat dig på jobbet?
- Ja, faktiskt! Jag hörde talas om ACT (Acceptance and Commitment Therapy) för första gången när vi började forska om det som en interventionsmetod här på Forum. Jag tyckte nog det lät lite flummigt, med meditation och så. Men där måste jag säga att jag har blivit positivt överraskad! Fredrik Livheim, som forskar om ACT som metod för att hantera stress och främja hälsa för att hjälpa ungdomar med psykiska problem och risk-/missbruk, har kunnat visa på bra resultat och det är roligt.

- Det går nog inte att undvika att man blir lite miljöskadad i sitt tänkande, om man kommer från en mer traditionell forskningsmiljö: man måste bevisa vetenskapligt att saker ger resultat, och sedan jämföra med en kontrollgrupp.

Du flyttade till Sverige från Holland på 60-talet, höst i Sverige eller höst i Holland?
- Hösten är varmare och längre i Holland, men jag är nog ändå helst här. Alla färger och den krispiga luften, den är helt underbar. Då känner jag mig lycklig!

 

 

Mariana Dufort, doktorand på Forum

 Du har en spännande sommar framför dig!
- Ja, jag ska börja titta på baseline data från enkäter som jag ha samlat in.

- Jag har samlat in material från kvinnor i hela landet, dels i intervjuer och dels med enkäter, som har varit utsatta för våld i nära relationer och som inte har varit i kontakt med kvinnojourer eller socialtjänst, kvinnor som inte har sökt hjälp.

Vad är baseline data?
- Basline data, eller baslinjedata, är frågor som deltagarna har fått svara på när de gick med i studien, de första frågorna. De har svarat på frågor om bland annat sin sociala och ekonomiska situation, psykisk belastning, alkoholvanor och utsatthet för våld.

- Man utgår från hur de mådde när de gick med i studien och sedan följer man upp det och kan jämföra. Kvinnorna i min studie är också en jämförelsegrupp till en annan studie där kvinnorna har sökt eller fått hjälp. 

- Det ska bli spännande att börja se lite resultat efter en lång insamlingsfas, baslinedatan samlade jag in under 2009.

Vad är det du tittar på?
- Jag ska undersöka om det finns några egenskaper som man kan se hos kvinnorna som inte söker hjälp. Finns det till exempel några speciella skyddsfaktorer?

- Jag tycker det är intressant att titta på den här gruppen eftersom jag riktar in mig på mörkertalet av kvinnor som inte har sökt eller fått hjälp av professionella.

Kan man säga att doktorerandet är en karriärväg?
- Ja, det kan man absolut säga.

- Jag har jobbat i flera olika roller på Forum, som forskningsassistent och projektledare tidigare och är utredningssociolog i botten, och jag började doktorera som en karriärutveckling.

- Det känns också viktigt att arbeta med de här frågorna och kunna ge något tillbaka; att man kan vara med och förfina och förbättra insatserna för kvinnorna och öka förståelsen i samhället för de här viktiga frågorna.

Men det blir väl inte bara jobb i sommar?
- Nej, jag ska försöka hinna resa också och söka mig till solen.

 

Merja Metell Suomalainen, PR och Kommunikationsansvarig på Forum

Du har haft en intensiv senvinter med mycket arbete kring lanseringen av forskningsresultat och nya verksamheter på Forum.
Det har varit mycket Forum i media på sistone:
- Ja, det stämmer! Två kollegor har disputerat nyligen och det har varit en hel del uppmärksamhet kring deras arbeten.

- Yasmina Molero Samuelson studerade unga som missbrukar alkohol och droger och såg att de löper en ökad risk för ett fortsatt missbruk ända upp i medelåldern. Och Anna-Karin Danielsson studerade bland annat skolungdomar från 13 till 19-årsålder, mellan åren 2001 och 2006, och undersökte vilka faktorer som kan minska risken för hög alkoholkonsumtion, så kallade skyddsfaktorer, respektive vilka riskfaktorer som kan finnas. Hon kunde se att föräldrarnas närvaro och engagemang är den viktigaste skyddsfaktorn.

Nyheterna har också spridits utomland?
- Det har rapporterats om resultaten i bland annat Finland, England, Indien och Zimbawe. 

Är du förvånad över genomslaget?
- Å ena sidan är det ny intressant kunskap kring angelägna ämnen som berör folk och det gör att det finns ett stort intresse från och för media att rapportera.

- Å andra sidan, det finns alltid utrymme för mer ny kunskap och att den sprids ut i samhället så att man kan omsätta kunskapen i praktiken och där kan nog journalister sticka ut ännu mer. Media kan både rapportera om allt det nya som händer inom forskningen och också göra mer uppföljningar: vad hände sedan, vad blev det av ”grundforskningsresultaten”?  

- För oss som forskningsverksamhet är det viktigt att kunskapen omsätts i nytta, för individen och samhället. (Här kan du läsa mer om Forums arbetsprinciper.) 

Du nämnde nya verksamheter inom Forum?
- Ja, från årsskiftet driver Forum den Nationella Stödlinjen för spelare och anhöriga också, på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut. I och med att Stödlinjen är ett kunskaps- och informationscentrum så kommer vi att synas ute en hel del för att sprida kunskap om verksamheten: för spelare och deras anhöriga, vårdpersonal, stödgrupper, ideella föreningar och andra intresserade runtom i landet.

Kommer ni att medverka i några arrangemang?
- Bland annat kan man träffa personal från Stödlinjen under ”Forskning och hälsa 2011”- dagen i Kungsträdgården i Stockholm den 20 maj. Det är bara att komma förbi tältet. Vill man komma i kontakt med Stödlinjen annars så kan man ringa under vardagar gratis på: 020-81 91 00. 

Statistiken visar också att antalet webbesökare ökar stadigt på www.forumforskning.se.  
- Ja, det är glädjande. I vår firar vår webbplats två år och vi arbetar kontinuerligt för att vårt utbud ska vara intressant för besökarna och vi kan tydligt se att läsarna stannar länge på våra sidor och att man uppskattar våra nyheter och utbildningar. 

Blir det en lugn vår nu?
- Skratt, nej det blir det inte. Forums motto är ”Forskning för förbättring” och utifrån mitt perspektiv finns det alltid nya arenor att arbeta på och nya möten som ska ske.

 

Annemi Skerfving, projektledare för Barngruppstudien, som ska rekrytera barn och ungdomar till undersökningen

Vad hoppas du av studien?
- Jag hoppas det ska vara möjligt att visa att barngrupper har effekt och att barnen får den hjälp som de behöver för att må bättre, idag och imorgon.

- Hittills finns få studier som har varit inriktade specifikt på effekter. De har mer varit kvalitativt inriktade, man har tittat på vad man gör i stödgrupperna och hur barnen upplever grupperna.

- Ytterst hoppas jag också att den ska bidra till att barngrupper blir en preventiv insats som kommer att finnas i varje kommun för barn i riskzonen.

Hur ser du på barngruppernas betydelse?
- Oavsett hur det går för barnen i framtiden, så ser jag att grupperna är viktiga för barnen i nuet. För barnens livskvalitet idag så är barngrupper viktiga.

Det är ett stort intresse för studien, inte minst bland politiker och verksamma. Vad tror du det beror på?
- Överhuvudtaget finns det ett stort intresse just nu för evidens, och den här studien är den enda i sitt slag.

- Intresset för barngrupper tror jag också har att göra med ett större intresse för barn i allmänhet och vår förändrade syn på barn i samhället. Vi börjar se barn som individer och att barn som anhöriga kan behöva stöd och hjälp om de har det besvärligt med sina föräldrar.

Hur många barn talar vi om som lever under omständigheter där de skulle behöva hjälp och stöd?
- Det är flera barn i varje skolklass och dagisgrupp. Det är närmare 400 000 barn som är berörda av sina föräldrars problem med psykisk ohälsa, missbruk, familjevåld och skilsmässoproblematik. 

Vad gör du mer när du inte arbetar med studien?
- Jag är doktorand vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och har forskat om barn till psykiskt sjuka. Jag har också varit lärare där. Sedan har jag arbetat med utvärderingsmetoder av barngrupper i Uppsala län, bland annat.

- Jag är också ute och föreläser och har skrivit boken ”Att synliggöra de osynliga barnen”.

Läs mer om barngruppstudien på www.barngruppstudien.se och www.forumforskning.se/forskning/intervention.

 

Kalevi Kauramäki, socionom och även behandlare och utbildare på Forum

Snart drar du igång utbildningen ”Att behandla spelberoende med KBT”. Vilka vänder sig kursen till?
- Det är en bred målgrupp. Det kan vara läkare, socionomer, psykologer eller personer som arbetar professionellt med beroendeproblematik, eller personer som möter spelproblematik i sin verksamhet.

Är det något nytt med höstens utbildning?
- Ja, vi kommer att lansera en manual som vi har arbetat med och provat ut under året. Tillämpningen av manualen, det är en viktig sak. Vi har också ett avsnitt som är en orientering i motiverande samtal och det är inslag som man sedan kan väva in i en gruppbehandling.

Du är en av få i landet som har arbetet med spelfrågor under lång tid.
- Jag har arbetat med spelfrågor i tio år, och de senaste fem åren har jag träffat ungefär 25 personer per år som har varit spelberoende. Jag har arbetet med beroendeproblematik i 25 år och många som har spelproblem har ett annat beroende samtidigt, som alkohol eller droger. 

Vad ser du som dina styrkor som behandlare och utbildare?
- Jag har en förmåga att utgå från den jag träffar, att möta personen där han eller hon befinner sig.

- Nästa steg är också att utveckla manualen så att den kan användas i ett individuellt format och där har jag erfarenheter och kan bidra.

Och vad är styrkan med behandling i grupp som ni tar upp i utbildningen?
- För många är det en styrka att få höra andra berätta och att få dela med andra hur man har tacklat situationer. Många skäms för sitt spelmissbruk. Här har gruppformatet sin styrka, att se att man inte är ensam.

Vad är det som intresserar dig med just spelberoendeproblematik?
- Hur snabbt ett beroende kan utvecklas och få stora konsekvenser. Genom att bete sig på ett visst sätt så kan man fastna i ett mönster och få ett beroendetillstånd – utan att man har tillfört några substanser. Att förstå det och kunna bryta det mönstret intresserar mig. 

- Det är också ett nytt fält under utveckling och det gör att det är intressant att arbeta på Forum, här finns stor kompetens kring spel och spelmissbruk. 

Kan man fortfarande anmäla sig till kursen?
- Det går bra, ändå fram till 30 september. Sedan startar utbildningen 29 oktober.

Här kan du läsa mer om utbildningen och anmäla dig.

 

Maria Scheffer Lindgren, fil. dr i folkhälsovetenskap och projektledare

Du är ett nytt ansikte på Forum. Vad har du gjort tidigare?
- Förra året disputerade jag med en avhandling som heter ”Från himlen rakt ner i helvetet; från uppbrott till rättsprocess vid mäns våld mot kvinnor i nära relationer". I fyra delstudier beskriver jag uppbrottsprocessen från en våldsam relation, hälsokonsekvenser, kvaliteten i den rättsliga hanteringen och genusrelationens betydelse. 

- Jag har även en karriär som jurist bakom mig och det analytiska förhållningssättet har jag nytta av inom forskningen samtidigt som jag kan kombinera intresset för genus, hälsofaktorer med rättsliga aspekter. Det känns viktigt att föra ihop de olika perspektiven och få en helhetssyn.

Du har startat hösten med en brukarstudie, vad är det?
- Vi ska studera hur vardagen ser ut för kvinnor som utsatts för våld i nära relationer och som har ett missbruk; vilka svårigheter som finns i deras liv och hur de upplever kontakten med myndigheter och vårdorganisationer. Tre orter ingår i studien och totalt kommer 10 kvinnor per ort att rekryteras. Kvinnorna kommer sedan att följas under nio månader och varje månad får de fylla i formulär om psykosocial funktion och hur de mår.

Vad är målet med studien?
- Den är en del av ett större regeringsuppdrag runt våldsutsatta missbrukande kvinnor, och uppdraget förvaltas och genomförs av Socialstyrelsen. Målet med forskningen är att öka vår kunskap runt dessa kvinnors liv och förutsättningar och att samhällets insatser ska kunna bli mer effektiva och avpassade till individens behov.

- Det är en viktig studie. Det är angeläget att lyfta fram den här gruppen kvinnor och deras situation. Det har hänt mycket det senaste decenniet inom lagstiftningen på det här området, det har blivit mer debatt men det behövs fortfarande mera kunskaper.

Kan du ge exempel på vad man behöver forska mer om?
- Kring hela problemområdet egentligen, det är en så komplex fråga. Vad är det som gör att vissa lämnar sin partner och andra inte, vad blir det för kortsiktiga respektive långsiktiga hälsoeffekter för kvinnorna etc.

Du nämnde att det hänt mycket inom lagstiftningen, men ändå är våld mot kvinnor ett stort problem idag?
- Det handlar väldigt mycket också om våra föreställningar och värderingar. Det är viktigt att ha med sig det historiska perspektivet, det har varit lagligt för en man att slå sin fru ända fram till 1864.

- Sverige är unikt genom att vi har lagstiftning, som till exempel grov kvinnofridskränkning som handlar om det systematiska, upprepade våldet i en typisk misshandelssituation. Det kan man säga visar på hur aktivt samhället, och politiken, är. Men det gäller också om att få det att fungera i praktiken.

Här kan du läsa mer om Marias Scheffer Lindgrens avhandling.

 

Camilla Jalling, kriminolog och doktorand  på Forum

Du är ansvarig för en av världens största studier om föräldraträningsprogram?
- Ja, vi undersöker om olika typer av föräldrastödsprogram kan förändra ett beteende och kan få folk att tänka nytt. Man blir lätt inkörd på ett sätt att vara som förälder. 
 
- Den här typen av insatser för just riskungdomar har aldrig utvärderats tidigare och inte heller har man haft en kontrollgrupp att jämför resultaten med, säger Camilla Jalling.  

 
Vilka program tittar ni på?
- Programmen som studeras är UngdomsKomet och FöräldraStegen och det är program som riktar sig till föräldrar till ungdomar som visat tecken på att utveckla eller har ett antisocialt eller normbrytande beteende. Programmen tar fasta på risk- och skyddsfaktorer och arbetar med att bygga upp och stärka de skyddsfaktorer som redan finns inom familjen.
 
Och vad exakt tittar ni på?
- Studien tittar bland annat på om ungdomarna förändrar sitt risk- eller antisociala beteende, hur det ser ut med kriminalitet och missbruk och om det är någon skillnad i effekt mellan de två programmen.  
 
Men programmen är inte nya?
- Nej, både UngdomsKomet och FöräldraStegen är ursprungligen utvecklade i USA. Där har man forskat i över 20 år på föräldrastöd och programmen är utvärderade där med bra resultat. Det ska bli intressant att se hur de fungerar i en annan kontext och i en annan kultur när de är omgjorda.     
 
Till sist, har du något råd till föräldrar som är oroliga för sina barn? Du är ju inte bara forskare, du är ju tonårsförälder själv också.
- Föräldrar som är i behov av någon typ av föräldrastöd ska vända sig till sin kommun eller stadsdel, för de allra flesta kan erbjuda någon typ av stöd, ofta är det inom socialtjänsten.
 
- Har man problem med alkohol eller droger, så kan man höra av sig till Maria Ungdom, och om det mer är psykiatriska besvär så ska man vända sig till BUP. 
 
Läs mer om studien på ”Effektstudie av preventionsprogram för föräldrar till riskungdomar” eller www.ungdomsstudien.se.

 

Åsa Spännargård, psykolog och psykoterapeut på Forum

Ständigt aktuell med att du behandlar ungdomar i spelprojektet ”Drömmen om oberoendet”.
- Ja, det många ungdomar som är i projektet och studien just nu och jag kommer att jobba med det under hela året.

När ungdomarna kommer till dig, vad möter du då?
- Många kommer och vill förändra situationen och komma bort från spelandet.
- Man inser att det är ganska svårt och att man behöver stöd och hjälp. Många skäms för att de har spelat bort pengar och kanske förstört för sina nära och kära. Då är det ofta bra att ta med sig anhöriga eller någon i familjen.

Varför är det bra?
- Det blir lättare att arbeta tillsammans mot ett mål. Man undviker också ”lögnfällan”. Det är väldigt lätt att man börjar dölja saker, men om man en gång har berättat vad man har gjort så att alla vet vad som har hänt, så kan det vara lättare att vara ärlig sedan.

Är det något nytt som har dykt upp under projektets gång?
- En fråga som har väckts bland annat på olika föreläsningar som jag har hållit, är frågor om datorspelande och Internetanvändande, hur man ska förhålla sig till det. Det finns många frågor kring det.
- Man ser behovet av att någon får spelfrågan på sitt bord och som sitt uppdrag. Det är viktigt att det finns en instans även efter det att projektet är slut, där ungdomar och anhöriga kan få hjälp och dit man kan vända sig när Internetspelandet eller spel om pengar påverkar vardagen och har blivit destruktivt. 

Du har fler strängar på din lyra, du arbetar med annat också på Forum?   
- Ja, jag jobbar också med att utbilda gruppledare för ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Det är inspirerande och man träffar många engagerade personer som arbetar inom olika verksamheter där man möter mycket ungdomar: skolkuratorer, sjuksköterskor och personer inom socialtjänsten.   

Åsa är också aktuell som föreläsare på Psykoterapimässan den 8 maj i Stockholm, läs mer och program.

 

Fredrik Livheim, psykolog och medarbetare på Forum

Det är en hektisk tid för dig just nu med ett nytt projekt som startar?
- Oh yes..

Beskriv den nya studien.
- Målet är att nå ut i stor skala med korta, effektiva gruppbehandlingar i en ny form av KBT som kallas Acceptance & Commitment Therapy, ACT.

- Vi har genomfört två välgjorda studier som visar att detta korta gruppformat (totalt 12 timmar) fungerar bra. I den första studien testade vi behandlingen för gymnasieungdomar. I en studie på 230 gymnasieungdomar såg vi att två år senare hade gruppen av ungdomar som fått kursen jämfört med kontrollgruppen statistiskt säkerställt:
* Mindre stress
* Mindre ångest
* Bättre generell psykisk hälsa
* Större psykologisk flexibilitet
* Bättre kognitivt processande.

- I den andra forskningsstudien testades ACT-behandlingen för vuxna, stressade socialsekreterare anställda inom Stockholm stad. Mätningar visade att gruppen som fått kursen (70 personer) jämfört med kontrollgrupp (36 personer som inte fått kursen) hade statistiskt säkerställt:
* Mindre stress
* Mindre utmattningssymtom
- Bättre generell hälsa.

- I två kommande, nya studier som vi på Forum genomför så kommer vi nu att testa hur detta gruppformat av ACT fungerar som en behandlingsinsats för ungdomar som har problem och som kommer till Maria Ungdom, samt för ungdomar som får behandling inom Statens Institutionsstyrelse (SiS).

- Till Maria Ungdom kommer varje år drygt ett par tusen ungdomar. En liten del, cirka 15% av dessa besökare har ganska omfattande problem och erbjuds hjälp via specialistöppenvården på Maria Ungdom. Och nu vill vi undersöka om denna gruppbehandling skulle kunna vara effektiv hjälp för de övriga 85% av ungdomar som i dagsläget inte får hjälp via Maria Ungdoms specialistöppenvård.

När hoppas du att man kan se resultat från studien?
- Här gäller det att ha tålamod… Vi kommer löpande att få koll på hur ungdomarna själva upplever att kursen hjälper, eller inte hjälper, dem. Men mer objektiva och tillförlitliga resultat kommer vi förmodligen att ha först när vi följt ungdomarna ett par år samt hunnit göra statistisk bearbetning av materialet. Så min gissning är att vi ”vet” hur metoden fungerar för denna målgrupp runt hösten 2012.    

Vad är det viktigaste ACT kan lära unga personer?
- Oj vilken svår fråga. Jag tycker att allt som man lär sig under dessa 12-timmar är superviktigt. Det är svårt att sammanfatta detta till ett par meningar. Men om jag lite motvilligt skulle lyfta fram ett par saker så är det nog:

* Att lära sig skilja på vad man gör klokast i att acceptera i livet (tex. att livet innehåller jobbiga tankar och känslor, att vi kommer att dö, vi kommer bitvis att vara sjuka osv.), och vad man faktiskt kan, och kanske till och med bör påverka och förändra (t.ex. arbetsbörda, osunda relationer osv.).
* Att identifiera hur jag vill att mitt liv ska se ut. I den bästa av världar, om allt var möjligt, hur vill jag leva mitt liv? Vad ska finnas med för att mitt liv ska kännas vitalt, viktigt och meningsfullt? Det är något deltagarna ägnar mycket tid till att undersöka för sig själva och börja ta steg i riktning mot.  

Vad är det viktigaste ACT har lärt dig?

- Jag har fått konkreta verktyg för att förhålla mig till svåra saker som jag varit med om i livet. Så jag tycker att ACT både hjälpt mig att förhålla mig till smärta från det förflutna, men även hjälper mig att möta livet lite klokare. Med hjälp av ACT skapar jag inte så mycket ”onödig smärta” i mitt liv. Jag blir även ständigt påmind om att skapa balans i mitt liv, öva på att vara medvetet närvarande och att våga göra saker som ger vitalitet och livslust.

Om du får titta i kristallkulan och blicka 20 år fram i tiden, hur tror du vi mår i samhället då? Är det mer eller mindre psykisk ohälsa jämfört med idag?
- Jag tror tyvärr att vi kommer att ha något mer psykisk ohälsa om 20 år. Den psykiska ohälsan har ökat mest hos unga vuxna i Sverige. Sedan slutet av 80-talet har den självrapporterade psykiska ohälsan ökat med ungefär 200-300% bland killar och tjejer i åldrarna 16-24 år. Ökningen är lika stor bland både tjejer och killar, men tjejer har statistiskt sett mer problem. Tack och lov börjar ökningarna plana ut om man tittar på perioden 2004-2007.

Vad tror du ökningen beror på?
- Dessa ökningar beror förmodligen delvis på ökad ungdomsarbetslöshet och att vi har en relativt hög alkoholkonsumtion bland ungdomar. Men arbetslöshet och alkoholkonsumtion förklarar inte ökningarna helt och hållet. Lite förenklat så tror jag att dessa drastiska ökningar också är en slags ”välfärdssjukdom”.

- Lite paradoxalt så verkar det som att ju bättre vi får det i samhället, desto sämre mår vi och det behövs mindre och mindre saker för att vi ska börja må dåligt på riktigt.

- Jag tror att detta hänger ihop med att när vi inte längre behöver kämpa för vår överlevnad så hamnar vi mer och mer ”i huvudet” och i vårt tänkande. I vår utveckling frontalkrockar vi på ett sätt med evolutionen, med hjälp av tänkandet (som är möjligt för att vi har ett språk) kan vi bokstavligen talat stressa ihjäl oss. Tyvärr är det samma stressreaktioner som drar igång i kroppen när jag oroar mig för olika saker som om jag faktiskt hade en brunbjörn som stod och flåsade mig i nacken.

- Det största problemet vid stress är faktiskt oftast inte stressen, utan brist på återhämtning och vila. Vi klarar stress under perioder, det viktiga är att vi går ner i varv och får återhämta oss med jämna mellanrum. Förr i tiden, när hotet var till exempel en brunbjörn, var det väldigt tydligt när faran var över.

- Nu när hotet är våra tankar så är det inte lika tydligt när hotet är över. Därför är en ny utmaning som vi ställs inför som art på denna planet, att hitta fungerande strategier för att förhålla oss till hur vi ”språkar” (tänker) med oss själva.

 

Välkommen Peter Barck Holst, ny medarbetare på Forum

Så färsk att du inte finns på bild ännu. Kan du beskriva dig själv med tre ord?
- Aktiv, positiv och strukturerad.

Vad lockade dig att söka till Forum?
- Den unika möjligheten att få vara med i utvecklandet av ett nytt behandlingsformat. Jag är väldigt intresserad av hur KBT kan användas på saker som förekommer i samhället, som spel till exempel.

Vad ska du arbeta med på Forum?
- Bland annat leder jag grupper för vuxna med spelberoende som får behandling och så småningom kommer jag också utbilda andra i behandlingsmetoden.

Vad har du gjort tidigare?
- Jag har arbetat med arbetslivsforskning, med fokus på stress och utmattningssyndrom.

 

Klara Hermansson, koordinerande roll och arbetsledare

Forskning involverar många personer, fler än bara forskarna, eller hur Klara?
- Ja, i det projekt som jag arbetar med så utvärderar vi 20 ideella kvinnojourer i landet, från norr till söder. Idag vet vi väldigt lite egentligen om vilken verkan jourernas insatser har eller mer i detalj hur insatserna ser ut.

- För att genomföra projektet på bästa sätt så har vi anställt så kallade datainsamlare eller forskningsassistenter, 17 stycken runt om i landet. Samtliga är kvinnor, beroende på projektets art och samtliga har vana av att hantera människor i kris och har en relevant yrkesbakgrund också. 

Så de är forskningens förlängda arm?
- Absolut. De samlar in informationen som forskarna sedan ska analysera.

- Också rent vetenskapligt har de en viktig roll, att särskilja forskningen från verksamheten som vi utvärderar.

Det är ingen självklarhet att bli ”utvärderad” eller studerad som ett forskningsobjekt? Vad säger kvinnojourerna om studien?
- I och med att vi har personer som har gedigen erfarenhet av att möta människor, och speciellt personer som många gånger är i kris, så upplever jourerna det som tryggt med ”sin” lokala datainsamlare. 

- Av jourerna får kvinnorna bara frågan om de vill träffa en person som kan berätta mer om en utvärdering. Forskningsassistenten berättar sedan mer och ställer frågan om man vill vara med i studien. Det skapar en trygg situation för både jourerna och kvinnorna.

Hinner du träffa alla forskningsassistenter?
- Vi har tät kontakt på telefon eller mejl, det uppstår hela tiden frågor kring datainsamlingen. Vi hade också nyligen en träff här på Forum för alla och det var ett bra och viktigt tillfälle för folk att träffas och utbyta erfarenheter. Trots att man arbetar med liknande uppgifter, så kan förhållandena variera en hel del på olika orter och man kan behöva bolla sina tankar.

Vad gör du när du inte ”koordinerar”?
- Då skriver jag på rapporten till uppdragsgivarna, vi ska leverera en delrapport till regeringen i slutet av 2010. Jag läser litteratur i ämnet, sammanställer enkäter och så deltar jag i andra forskningssammanhang. Snart ska jag också åka runt och besöka ett antal kvinnojourer för att göra intervjuer på plats. Det ser jag fram emot nu! 
 
Läs mer om Klaras forskningsprojekt här.

 

Henrik Josephson, legitimerad psykolog och expert på MI

Under hösten har du utbildat på Psykoterapiinstitutets basprogram i psykoterapi i hur man kan använda MI inom psykiatrin. Vad är MI?
- Att arbeta med MI, motiverande samtal, är fantastiskt!

- Det är en metod som man kan använda ensamt vid behandling av livsstilsförändringar, framför allt vid alkohol- och drogbehandling. Man kan också använda MI om man vill sluta röka eller vid viktminskningsproblem. Den går också bra att använda i kombination med andra behandlingar, framför allt KBT. Det gör den väldigt användbar.

Hur fungerar MI?
- Det handlar om att locka fram förmågor och färdigheter som redan finns hos personen för att kunna ta tag i sitt problem – mer än att lära nytt.

- Från början definierar man ett ”målbeteende” som man vill uppnå, t.ex. att man ska spela mindre. Då har man stakat ut riktningen för hur man vill att beteendet ska förändras.

Är det en myt att motivation är något statiskt?
- Ja, motivation kan förändras över tid hos alla människor. Det är inte ett konstant personlighetsdrag hos någon. Och som behandlare kan man påverka motivationen genom MI.

Finns det exempel på forskningsprojekt där man har kunnat se effekten av MI? 
- Ja, man har haft ett stort projekt i Sydafrika, där man har använt MI för att stoppa spridningen av könssjukdomar och få folk att använda preventivmedel. Och i ett annat projekt har man använt MI för att få folk att rena vatten.

Du utbildar i MI, du behandlar med MI inom spelprojektet och MI kommer sannolikt att vara en stor del av ditt avhandlingsarbete, så om jag säger MI – vad säger du då?
- Ge mig 10 minuter och jag ska praktisera MI på dig!

 

Får jag störa, Anna-Karin Danielsson?

Fredag den 13:e november har du halvtidskontroll i ditt avhandlingsarbete och det är något som alla doktorander genomgår. 

Vad händer vid din halvtidskontroll?

- Jag ska först hålla ett föredrag på engelska under ca 40 minuter och försöka ge en heltäckande bild av hela avhandlingsarbetet, ge den röda tråden. Jag ska också presentera specifika delarbeten och artiklar och vad det fjärde delarbetet som jag ska göra ska innehålla.

- Sedan ska en kommitté, som består av tre seniora forskare som har mycket kunskap på området, bedöma om de fyra delarna uppfyller avhandlingens syfte och om man följer studieplanen.

Vad handlar ditt avhandlingsarbete om?
- Det vi har försökt göra till tidigare forskning är att vi undersöker alkoholvanor i tidiga tonåren, vid 13 år.

- Vi vill se om väl etablerade risk- och skyddsfaktorer är relevanta i yngre tonåren. Och vi får indikationer på att de kan vara det. Att om man har en riskfylld alkoholkonsumtion vid 13 år, så är det ganska associerat med att man har det vid 15 år och att det följer med till 19 år också.

Du studerar både flickor och pojkar?
- Ja, vi vill se om risk- och skyddsfaktorerna är lika relevanta för flickor som för pojkar. Tidigare forskning har många gånger missat unga flickor.

- En anledning till att vi vill lyfta flickorna är att det har visat sig att flickorna allt mer har kommit ikapp pojkarna i alkoholkonsumtion redan vid högstadieåren, vid 15 år. Tjejer dricker samma mängder som killarna och det får konsekvenser på olika sätt.

Vad ska du göra efter halvtidkontrollen?
- Då börjar jag direkt på den fjärde studien! Jag ska få ta del av material från en årlig enkätstudie (ESPAD) som genomförs i 35 länder i Europa, bland annat i Sverige, och där man undersöker 16-åringars alkohol- och drogvanor. Den genomförs varje år. Det blir ett gediget material att titta på.

Är du skrockfull, det är ju fredag den 13:e som du har halvtidskontrollen?
- Nej…men jag kanske blir det efter halvtidskontrollen.

Läs mer om Anna-Karins avhandlingsarbete här.

 

Har Elisabeth ringt dig?

Elisabeth Norell har arbetat på Forum i fem år. Hon har titeln forskningsadministratör.
Vad gör du på Forum?

- Just nu arbetar jag med en uppföljning av studien ”Ung och oberoende” som startade 2004 på Maria Ungdom. Man ska studera specifika interaktioner, samspelet, mellan gen och miljö. Tio så kallade genotyper ska tas fram, som till exempel depression, alkoholism och kriminalitet. Det görs i samarbete med Uppsala universitet.

- Vi vill också följa upp och se hur det ha gått för ungdomarna i livet. Tidigare forskning på området har visat att såväl sociologiska som psykologiska och ärftliga faktorer predicerar, kan förutspå, bland annat kriminalitet, överkonsumtion av alkohol och depression bland ungdomar.

Vad gör du konkret?
- Jag tar kontakt med 244 föräldrar till 180 ungdomar som var med när studien startade och erbjuder dem att lämna medgivande till registerutdrag, från till exempel Brå (Brottsförebyggande rådet), och så ska de lämna salivprov.

Hur har intresset varit hittills från föräldrarna att medverka?
- Stort, responsen har varit positiv! Man känner kanske att man kan vara med och påverka så att ungdomar i framtiden kan få en bättre vård eller behandling.

Vad är det bästa med ditt arbete på Forum?
- Arbetet är dynamiskt, ingen dag är den andra lik. Man får också ny kunskap hela tiden genom seminarier, kurser och konferenser som man kan åka på.